Det började den 24 januari 1981 med att upprörda och indignerade föräldrar samlades till en föräldrariksdag på Barnbyn Skå. Föräldrarna riktade sin vrede mot samhällets tvångsomhändertagande av barn. Rättsgruppen i RFHL (Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende), personal och föräldrar från Barnbyn Skås intresseförening hade dessförinnan samlats för att diskutera en gemensam aktion mot den rättslöshet som då rådde vid omhändertagande av barn.
Under föräldrariksdagen vittnades om magra utredningar. Utredningar var i många fall ofullständiga partsinlagor tillskapade för att legitimera tvångsomhändertagande av barn.
En del barn placerades långt bort från sin hemkommun. På så sätt tappade de kontakten med sina biologiska föräldrar. I en del fall arbetade socialtjänsten för att plana ut kontakten mellan barnen och deras familjer.
Barnbyn Skås dåvarande chef, numera professorn i socialt arbete, Bengt Börjesson berättade att det fanns forskning på området som bekräftade föräldrarnas erfarenheter. För att det inte skall gå illa för det uppväxande barnet måste kontakten mellan barn och dess ursprungsfamilj upprätthållas. Socialvården hade i decennier känt till försummelserna mot familjer vid omhändertagande av barn utan att rätta till försummelserna.
Advokaten Claes Borgström, numera diskrimineringsombudsman, framhöll att långvariga rättsprocesser successivt försvagade föräldrarnas ställning. Anledningen till detta var att barnen under processandets gång var placerade utanför hemmet. Härigenom löpte de risk att förlora den nödvändiga kontakten med sin familj. Föräldrarna måste ju bevisa att de duger som fostrare. Till skillnad gentemot t ex brottmål där den anklagade är oskyldig till dess att åklagaren lyckats bevisa motsatsen.
Föräldrariksdagen bevakades av TV, radio, dags- och kvällspressen.

Riksförbundet bildades
Föräldrariksdagen avslutades med att riksförbundet bildades. Aderton personer ur den deltagande församlingen valdes att ingå i en interimsstyrelse. Styrelsens främsta uppgift var att arbeta fram riktlinjer och stadgar.
Nuvarande professorn i socialt arbete Sven Hessle valdes som ordförande. Styrelsen valde namnet Riksförbundet för Familjers Rättigheter, RFFR. Valet föll på familjer istället för föräldrar eftersom att man ville hävda föräldrars och barns gemensamma intressen. RFFR ville inte framstå som en organisation vilken hävdade föräldrarnas rätt som en motpart till organisationer som företräder barnen.
RFFR-s slogan blev sålunda att "Barn skall ha rätt till sitt ursprung" Familjers rättigheter anspelar på familjens rätt till juridiskt, psykologiskt och socialt bistånd. Rättigheter som borde ges en vidare innebörd.
Efter ett halvår visade det sig att den mest påtagliga uppgiften för RFFR var att ge stöd till de som hade hot om omhändertagande hängande över sig och till de föräldrar vars barn redan var omhändertagna för sarnhällsvård. Den gemensamma känslan av att ha förlorat ett barn band samman våra medlemmar. Medlemmar som hamnat i svårigheter på grund av alkohol- drogproblem, någon form av psykisk sjukdom eller därför att man var invandrare.
RFFR-medlemmar var ofta de enda som människor i en sådan situation vågade ha förtroende för. Det viktigaste stödpersonerna var inte fullfjädrade terapeuter, socialarbetare eller jurister. Egna erfarenheter sade oss att vi kunde göra viktiga insatser bara genom att finnas till hands som goda lyssnare eller som handfast stöd vid besök hos myndigheter, i fosterhem eller på insti- tutioner.
1981 var 22000 barn omhändertagna för sarnhällsvård. Hälften av dessa var tvångsomhändertagna. Varje dag omhändertogs 13 barn för sarnhällsvård. Tvångs- ingripandena tenderade att öka.
(Källa: HessIe, 1981 )

Nya lagar för den sociala verksamheten
En ny socialtjänstlag (SoL) trädde i kraft den 1 januari 1982. SoL är i huvudsak en målinriktad ramlag med vissa preciserade rättigheter.
Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU) är en fristående lag som skall garantera behövlig vård när sådan inte kan ges med den unges eller föräldrarnas samtycke.

Antal omhändertagna barn 1997
Cirka 15.500 barn var föremål för vård med placering utanför det egna hemmet någon gång under 1997. Av dessa barn blev cirka 11.200 placerade med stöd av SoL och cirka 4. 400 med stöd av LVU. Cirka 1.300 blev omedelbart omhändertagna med stöd av LVU.
(Socialstyrelsen statistik, Socialtjänst 1998:10)

Barnavårdsutredningar är fortfarande bristfälliga
RFFR kommer så gott som dagligen i kontakt med föräldrar som under hot om att för den händelse de inte går med på att deras barn placeras enligt SoL, en så kallad "frivillig" placering, kommer barnet att omhändertas enligt LVU. I en hel del av dessa ärenden händer det inte alltför sällan att socialtjänstemännen, i samverkan med familjehemmet, gör upp en plan för ett kontinuerligt umgänge mellan barnen och deras föräldrar. Det händer att ett sådant umgänge begränsas till tre timmar per månad med kontaktperson. Då föräldrarna efter ett antal år ansöker om en hemtagning av barnen motarbetas föräldrarna med alla tänkbara medel av socialtjänstemän och familjehemmet. Anledningen till detta anses vara att barn som t ex varit placerade i ett familjehem från ett års ålder fram tills sex års ålder har så starka band med familjehemmet att en separation är skadlig för barnet.
Att det fortfarande råder ett godtycke i fråga om vad som är barnets bästa har en färsk vårdnadsdom visat på. Enligt domstolsutslaget skall en sex år gammal pojke, omgående utan inskolning, flyttas hem till sin far. Detta trots att två psykologer, oberoende av varandra, gjort bedömningen att pojken, som sedan späd ålder vårdats av sin mor, inte bör flytta från en för honom invand miljö. Fadern har först sedan han bildat ny familj visat intresse för att umgås med sonen.
Det är bra att man i dag tillmäter fäder och mödrar samma betydelse för sina barn. Det får dock inte handla om att barnet får tillgång till den ena föräldern på bekostnad av den andre föräldern.
RFFR har som målsättning att barn skall ha rätt till sitt ursprung. RFFR anser också att barn har rätt till det skydd som är nödvändigt för att de skall kunna utvecklas till fria och självständigt tänkande individer. Därför är det av största vikt att socialtjänstens utredningar inte bygger murar mellan föräldrar i vårdnadstvister och att de i placeringsärenden enligt SoL eller LVU inte lierar sig med familjehemmen mot barnets biologiska föräldrar.
Att ge utbildning och handledning till den kamratstödjande verksamheten i samverkan med andra organisationer är för en framkomlig väg att förhindra att barn far illa av bristfälliga utredningar enligt Sol och FB.

F.d Ordförande

Förbundet upphörde den 28 februari 2011 pga uteblivet statligt stöd. Se vidare under fliken Information!